Känningsgåva

20120302-111635.jpg

Förr i tiden var det vanligt med friargåvor, eller känningsgåvor. Det här har jag saxat från wikipedia:

Friargåva (fästningsgåva) var i det gamla bondesamhället en vanligen egenhändigt skapad present, som en man överlämnade till en kvinna. Ofta var det en så kallad ”känning”, för att prova om hon hade intresse av att fördjupa bekantskapen. Den första gåvan var ett enkelt föremål, men visade det sig att den fallit i god jord, kunde den följas av fler, allt mer avancerade och värdefulla ting. Eftersom friaren ville visa vad han dög till var föremålen ytterst noggrant utförda och har stort kulturellt värde.” (http://sv.wikipedia.org/wiki/Friarg%C3%A5va)

När jag gillar någon är impulsen ofta att göra något litet till den personen. Det är liksom så jag uttrycker mig. När min morfar dog hade han skrivit att han ville ha en urna av ”förgängligt material”, och det var allt. Min mamma tänkte ”ull blir mull” och tovade en grön urna till hans stoft som hon broderade vackert med guld på. Det var hennes sätt att bearbeta. Slöjden finns med, i glada stunder och sorgliga.

Så här gör du en egen liten ”friargåva”: du behöver nål, tråd och ”Aida-väv”.

20120302-112649.jpg
Ett mönster

20120302-113047.jpg
så här kan man montera baksidan:

20120302-113125.jpg

Annonser

2 thoughts on “Känningsgåva

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s