Saras mest tillfredställande slöjd.

Vävanalys är nog den roligaste och bästa slöjden jag vet. Om det ens är en slöjd. Vi säger det.

Jag analyserade i förra delkursen ett tyg, en Ikatfärgat tyg, som någon hade sytt en jacka av. Varptätheten är den högsta jag någonsin träffat på, med någonstans runt 50-60 trådar/cm.

Bindningen såg jag ganska snabbt var en satin i kombination med flotteringar som blev till tvistränder (de svarta och vita plopparna). Jag ville gärna göra en vävanalys på tyget men det var så jäääävla många trådar/cm att jag typ inte såg skillnaden mellan en tråd och en fiber. Till slut sa fröken Ingeborg att jag skulle titta på kragen, där tyget var slitet och sönder och där, helt plötsligt, kunde jag se att trådarna i satinen flotterade över fem och under en, en sexskaftad satin med andra ord! Eftersom jag drev en liten personlig prestigekamp som gick ut på att jag var tvungen att bevisa att ikatränderna låt i varpen och inte i inslag så ville jag gärna ta reda på hur man gjort när man vävt tyget på den ledden. Jag satte mig ner med weavepoint och ritade… och sen, bara sådär, kom jag på det! Ett av mitt livs mest tillfredställande ögonblick! Sprang runt på små lätta moln resten av dagen. (halva rutnätet har bara bestämt sig för att försvinna, jäkla dator, men ändå!)

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s