Åsele-vanten, en unik teknik?

Ofta när någon frågar mig vad för sorts teknik jag nålbinder med så menar de att det finns ett begränsat antal tekniker att välja på, namngivna efter ett bevarat exemplar någonstans. Då har jag lite svårt att svara på frågan, eftersom min nålbindningsteknik oftast är något jag själv hittat på.IMG_2451

Den här sommaren har jag gått en sommarkurs i arkeologi och vid en exceptionellt regnig och lerig dag beslöt våra grävledare att vi skulle få ägna några timmar åt att gå på museum istället. Falbygdens museum i Falköping besöktes och där har de en kopia av Åsle-vanten som är en nålbunden vanten som hittats inte långt från Falköping. I texten bredvid kopian beskrivs nålbindingstekniken som unik i sitt slag vilket jag inte riktigt håller med om.

Eller, säg såhär, alla nålbindningstekniker är för mig unika eftersom varje person som lär sig nålbindning kan hitta på sin egen unika teknik. När Elin lärde sig nålbindning blev hon först irriterad och la ner alltihop i fyra månader och när hon sedan tog upp det igen och nålband som ett rinnande vatten visade det sig att hon inte alls gjorde som läraren hade visat.

Min poäng är att, åsele-vanten må vara ett unikt arkeologiskt fynd, men tekniken kan vem som helst hitta på.

En annan oerhört syndig sak jag gjorde kontra nålbindning var att mina första nålbundna alster var gjorde i akrylgarn.

/Malin

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s