To Russia with love heter ett projekt som hemslöjdskonsulenterna här i västra götaland drivit under våren. Resultatet av projektet är ett stort dubbelsängslapptäcke med två ryska gummor på som är helt fantastiskt fint! Tanken är att täcket nu ska auktioneras ut till förmån för organisationen GayRussia.
Dessa bilder har jag lånat från hemslöjdskonsulenternas blogg
Hjärtefint tycker vi på Slöjdporr!
En av de allra, allra roligaste sakerna med den här bloggen och vårt projekt är när folk som vi inte känner hör av sig till oss om olika saker. Häromdagen fick vi det här mejlet från Peter som ”gillar att tälja, göra silver och bronsgjutning, men är sämre på att brodera…”:
Hittade eran blogg och tycker den var kul att följa…
En sak som har med kärlek tycker jag definitivt är skedhäcken.
Skedar var ju ofta något en man ofta gav bort till en flicka man var intresserad av, man visade att man var en duktig hantverkare och friargåvor kunde vara riktiga konstverk med mycket avancerat snideri med ringar kulor osv.
skedarna placerade hon i skedhäcken (en hållare på väggen), alla vet ju att en träsked inte skall ligga fuktig i en låda utan tvättas av och hängas upp på väggen för att torka i skedhäcken.
en populär flicka fick därmed många skedar som gåva och hade därmed häcken full!
En bild på en skedhäck hittade jag på den hära hemsidan:
Fint va?
Det där med att slöjdare borde få högre status är något jag ofta funderar på. Hur ska det göras? Jag tror att det är ett steg på vägen att låta slöjdarna synas, att låta deras verk synas på samma sätt som det som kallas konst. För några veckor sedan vaktade jag på ett galleri där man gjort just detta. Slöjden, det stickade, keramiken, fiskskinnsväskorna och trähantverket samsas med tavlorna.
Det gör mig glad att besökarna kommer in och säger saker i stil med: ”Nu ska vi se vad ni har för alster här i år” och då menar slöjden, konsten, kläderna, allt!
Mer sånt!
Alla har vi varit nybörjare på allt, och känslan av att vara ny kan kännas väldigt olika. Antingen så är man full av nyfikenhet och upptäckar lusta, eller så är man bara frustrerad och arg och vill helst ha vunnit os i sin nya teknik innan man ens testat.
Under helgen lärde jag mig att knyta mackramé armband av en vän, och känslan av frustration, upptäckarglädje och ren ilska blandade sig på ett inte så soft sätt. Men så här i efterhand är jag glad och nöjd med vad jag har åstadkommit, och kan knappt minnas min frustration. Hejja!
Ett annat hantverk som jag precis knäckt koden till är brickband. Malin här på bloggen lärde mig lite grunder i skolan, men ska jag vara helt sann så fick hon göra det mesta och jag vävde. Det var en väldigt stressig och frustrerande skoldag, så det var liksom så det fick bli.
Men nu! Med hjälp av vävmagasinets fantastiska bok ”börja väv!” och språngmurs fantastiska nätguide så har jag lärt mig själv 🙂 Två fina band har det blivit till tonerna av P1, och jag har inte alls varit särskillt arg, snarare fylld av nyfikenhet och glädje över att lära mig något nytt.
Hur har ni det när ni lär er något nytt, är det med ren glädje ni lär, eller är frustration och os gulds tjurighet?
Elin
I vårt projekt återkommer vi ständigt till att det finns något fantastiskt och sensuellt i hantverk och slöjd. Därför letade vi reda på en förklaring av begreppet sensualism från nationalencyklopedin som vi kände att vi verkligen kunde känna igen oss i, här är den:
sensualism(av senlat. sensua´lis‘sensuell’, av sensus),
inom kunskapsteorin uppfattningen att allt vetande härrör från sinnesfunktionerna.
I etiken står sensualism för tanken att det högsta värdet är sinnesnjutning.
I estetiken talar man om sensualism, när ett verk – litteratur, konst eller musik – skapar en starkt sinnlig, ofta sexuell respons.
Kanske låter det långsökt? Men, låt oss bryta ner det för er. För det första:
inom kunskapsteorin uppfattningen att allt vetande härrör från sinnesfunktionerna.
– med andra ord, slöjd i sin renaste form – att lära sig av att se, röra och att göra. Att uppleva hantverket med alla sina sinnen. Känn hur det färska trät eller ullen luktar, se hur färgerna passar ihop, hör hur träspånet landar på marken eller hur spinnrocken snurrar. Även om du kanske i första hand inte känner för att smaka på din slöjd, (Även om det kan vara ett bra instrument i skinngarvning för att känna om den nykokta barklagen är bra) så vet de flesta som gått en eller annan kurs att det är väldigt viktigt att fika när man hantverkar!
Sist, men kanske viktigast, måste du känna din slöjd. Använd fingrarna och känn i ullen, känn hur mjukt garnet är, hur len den täljda ytan blir med en riktigt bra kniv, känn lerans konsistens när du formar den eller stå vid ässjan och känn värmen när järnet värms.
I och med att du använder alla sinnen när du hantverkar lär du dig så otroligt mycket!
Så vidare till nästa del:
I etiken står sensualism för tanken att det högsta värdet är sinnesnjutning.
Vi har upplevt att det finns en tendens att man bland slöjdare prioriterar sinnesnjutning framför något annat, och vi menar då att slöjd är en form av sinnesnjutning.
I estetiken talar man om sensualism, när ett verk – litteratur, konst eller musik – skapar en starkt sinnlig, ofta sexuell respons.
Här kommer namnet på vår blogg in, att uppleva känslan av hantverket med så positiva känslor att man jämför det med erotik har vi upplevt flera gånger. Eller om jag säger, en välslipad hyvel på rakfibrig kvistfri björk eller lagda sömmar och knapphål med lintråd, så kanske ni förstår vad vi menar.
Hantverk är helt enkelt fantastiskt bra, på så många sätt. Vi tillhör den del av hantverkarna som verkligen tillåter oss att njuta av slöjden, vare sig det är materialet, någon del i processen eller det färdiga resultatet.
Till sist kommer således en uppmaning såhär i sommartider:
Slöjdhyfs 2017 