Veckans slöjdnörd är Inger Möller Degerfält, textillärare och läromedelsproducent vars webbplats ”www.slojd.nu” just vunnit pris som ”Årets bästa digitala läromedel”.
Hej mamma. Grattis till priset! Vad är ditt nördigaste intresse?
Jo, det är just nu den mest sanslösa symaskinen man kan tänka sig. Den heter Sashiko och kan nämligen bara sy ett slags stygn det vill säga förstygn! Den har jag jätteroligt med för det ser ut precis som om jag suttit och sytt hela den här jackan för hand, och så har jag inte det!!! Haha
Det låter lite som fusk?
Va?
Nä, ska jag berätta? För att förklara det för min fotograf som är väldigt intresserad av musik så bara tittade han på mig som om jag var den idiot jag är. Länge och väl. Men sen rätt var det var så gick det upp ett ljus för honom och så sa han ”aha”, ”det är ungefär som när jag lyssnar på en bra ljudanläggning då är det tomrummet, tystnaden jag lyssnar efter. Den där maskinens grej är att den kan sy… mellanrum!”
Hur upptäckte du slöjden?
Det har liksom suttit i mina fingrar ända sen mammas gröna Huskvarnasymaskin. Jag kan minnas skramlet i lådan och alla pressarfötter som fanns där som jag brukade sitta och leka med när hon sydde. Sen när jag var sjuk som barn fick jag alltid en stickning eller en virkning eller hade nått handarbete för att jag inte skulle ha tråkigt.
Vad är ditt mest otippade intresse?
Mitt mest otippade intresse är att nu är det vår och i söndags tog jag fram min motorcykel och jag ÄLSKAR att köra motorcykel. Det var SÅ härligt.
Vad är det i din slöjd som du går igång på?
Ja, det är ju det här med känslan av läckra tyger och drapera dom och forma dom till kläder. Jag tycker det är jättejätteroligt med tyg och kläder. Jag gör det.
Sen tycker jag om att sitta och fingra med garn också men det jag riktigt, riktigt sådär går igång på det är klädsömnad. En och en halv meter tyg och sen tre dagar senare är det en jacka.
Och så alla drömmar och alla tankar, när jag klipper och syr i huvudet. Det är viktigare nästan än själva… nej jag tycker det är härligt och sitta vid maskinen också, och sy stygn på stygn. Men det är det där också, för varje plagg man syr har man liksom tre nya i huvudet. Så idéer föder idéer. Det gäller nog all slöjd.
Berätta om priset!
Det är väldigt väldigt roligt. För det är lärare runt om i landet som tagit sig tid att sätta sig ner och skriva nomineringar och nominera Slojd.nu till det här fina priset.
Vad betyder skolslöjd?
Skolslöjd. Jag tror att det är det som gör att den svenskan självkänslan vad det gäller ”äsch, jag kan” är så stark. Att Ikea har kunnat växa fram här är ingen slump. Det är för att folk faktiskt vet att man kan styra upp saker med enkla redskap och verktyg. Det där att man vågar sätta ihop en möbel. Det handlar om att vi har ett gott självförtroende när det gäller att göra saker, förverkliga våra idéer. Och skolslöjden ger ju också alla människor en möjlighet oavsett vilket hem man kommer ifrån att få prova på att slöjda, hur det känns.
(en 15årig sara stoltserar med en skolslöjdgjord kaninbur)
Och att ha ett projekt igång, jag tror att det är jättejätteviktigt att som människa ha ett projekt igång. Och jag hör på mina slöjdelever att dom har tänkt sen förra gången, när dom sätter sig ner i bänken och jag frågar: ”Vad ska du göra idag?” Då har dom tänkt, för dom har sitt projekt igång! Dom är i en process. Det tror jag man mår bra av att vara. En process där dom själva faktiskt har makten. Det är bara deras eget arbete som styr det färdiga resultatet.
Och det är inte det att det behöver bli jättefint, det är viktigast att dom har tänkt. Och sen att händerna kanske inte hänger med ibland alltid hos de yngre barnen gör inget, för det är tanken som räknas. Att dom tänkte, ville och försökte. Sen får dom tänka om och fundera nytt. Det föder så mycket härliga tankar. Har man bara ett slöjdprojekt att tänka på och fantisera om kan en busstur på tre timmar bli ganska angenäm.
Har man dessutom ett garnnystan i handen blir det riktigt trevligt att åka buss.
När jag var i London en gång och flyget var försenat och vi satt inne i planet i tre timmar och väntade på att det skulle få lyfta så var det bara en person i planet som var glad ”jag tänkte Yes, yes, yes nu kan jag sticka färdigt den här ärmen innan jag kommer hem”
Slutdevisen är ”har man bara lite garn eller tyg behöver man aldrig ha tråkigt”
Tack så mycket mamma för den här nördinterjvun.
Slöjdhyfs 2017 