I torsdags stod jag på bokmässan i Hemslöjdens monter och sålde böcker, representerade och såg allmänt trevlig ut. Då såg jag en dam som stod vid monterbordet där kalendern låg och sprätte med foten mot mattan sådär som en frustrerad häst gör ibland. Hon såg lite arg ut så jag tänkte att – jag går fram och ser vad det är hon verkar så sur över.
Hon tittade upp på mig och sa
-Jag tycker inte om det här alls! Och det är INTE för att jag tycker att det är upprörande med två killar som kysser varandra, nähähäää då, inte alls! Det är för att jag inte förstår vad det här har med slöjd att göra!
Jag log trevligt och tänkte ”Yes! Äntligen har vi lyckats uppröra någon”
Hon fortsatte: Vem är det som har gjort den här? Och jag svarade stolt att det har jag och mina kompisar gjort.
– En vackert broderad blomma! Det är slöjdlust! Eller ett häftigt lejon! Det här, som ni har gjort, är inte bra. Jag tror inte ni kommer att sälja någonting. Usch!
Uppenbart hade tanten en helt annan uppfattning om hur vi egentligen borde arbeta och vad vi egentligen borde göra.
Det är liksom lite typiskt.
Att tolka saker på sitt eget vis är inte det samma som att göra fel. Den kalender vi gjort i år är inte svaret på vad hemslöjd, slöjdsensualism, slöjdlusta eller slöjdporr är, det är bara ett förslag!
Nästa år kanske vi kommer med ett annat förslag, och kanske kommer det innebära ett lejon eller ett blomsterbroderi, kanske inte!
Vi tackar iallafall dig, tant, för förslagen!
Sara
Slöjdhyfs 2017 