Straffhättan

Jag heter Karin Pinner och jobbar med Cirkusgruppen Pyrox. Vi är ett gäng vänner med cirkus och slöjd som gemensamma intressen och som valt att satsa lite extra på dessa.
Vi råkar också vara nära vänner till gänget i Slöjdsynder.

V.32 är en helig vecka för många slöjdare och historiskt intresserade, de flesta både och. Det är nämligen Medeltidsveckan på Gotland. Alla är där.
Men i år kunde inte alla slöjdsyndare komma, så de sände med oss i Pyrox ett uppdrag. En struthätta. I illgrön fleece. Maskinsydd. Ofållad och med trådarna hängande kvar.
Vi tänkte först att den skulle kunna figurera som dumstrut, straffhätta, till den som gjort/sagt dumheter. Men näää, straffas ska den som sytt denna synd, vi valde istället att hedra slöjdsynden och skapandet av historiskt korrekta kläder under medeltidsveckan. Medeltidsveckan på Gotland fyllde 30 år i år, Hipphipp Hurra!

För 30 år sedan (och 10 för den delen, då jag och mina vänner mer frekvent började besöka ön) var fleece, velour och stickade ringbrynjor ganska vanligt. Då sågs ofta mollskinnsmantlar flaxa i vinden och gympaskorna skymtades under kjolfollen. Idag ses många bära replikor av historiska fynd, föreläsningarna och kurserna kring historiska sömnadstekniker ökar och allt fler blir kunniga i den historiska vokabulären.

Så straffhättan blev ett hedersprojekt. Vi såg till att fånga så många ikoner vi kunde hitta för Veckan. Vi fick Wivecka, grundaren av medeltidsveckan, vi fick Marie, Björn, Claudia och Pierre – järngänget som idag skapar veckan för alla tusen tusen besökare, vi fick gycklare, musiker, volontärer och besökare, nya som gamla att bära hättan. Nästan 30 personer ställde upp. Alla finns samlade i ett album på vår facebooksida – Gycklargruppen Pyrox eller på instagram #straffhättan.

Så vi tackar Slöjdsynder för uppdraget, för alla fina människor vi fick kontakt med och alla filosofiska diskussioner kring slöjdens att göra och inte göra.
Tack.